När hjärnan tappat kontakten med…

I helgen var det midsommar med god mat och härligt umgänge. Maten fanns i massor och jag åt och mådde toppen. Hade innan denna helg som brukar vara mat typ i 3 dagar och gott dricka till såklart tänkt på förra året då jag gick upp 5 kg och hade assvårt att gå ner dom. Dom hade verkligen hunnit klistra in sig i min kropp. Så gissa om känslan fanns där?

I maj hade jag nog en av dom jobbigaste månaderna eter i min viktresa. Det var som kontakten mellan hjärnan och kroppen hade lagt av, någon drog helt enkelt ut pluggen. Vikten gick upp och jag började deppa, tänkte att allt jag gjort bara var bortkastat. Tiden var ju även inne att separera från mig PT som stöttat och hjälpt mig i ett år nu och kanske var det det som störde hela mig och min kropp… Magen var det som ett ända gungfly av fett. känslan av det gjorde det ännu svårare att fortsätta men så tyckte min kära Pt Carina Isaksson att en månad till kunde vi väl ta, du är ju inte mentalt klar kunde jag tänka mig att hon tänkte ha ha! Och visst då började det hända grejer, vikten ner och humöret upp…

Jag gjorde en bra förändring med, jo jag började öva på att köra intervalljogging för att testa och se om min kropp ville vara med å jogga. Har nämligen länge känna ett behov att vilja ta i mer och då med konditionen.

Det var detta som behövdes, för nu började det hända grejer på riktigt men med gymningen har det varit sämre, men jag lider inte så nämnvärt av det.

Att förstå helheten måste gå stegvis, jag måste misslyckas lite för att få komma till klarhet. Och så här nu i skrivande stund efter en härlig lunch som var osaltad för att driva ut helgens vätska så är jag så nöjd och glad…

Snart ska jag berätta vad jag upptäckt med min höft ……så fortsättning följer…